Sagateaterns historia

Sagateatern i Umeå invigdes 1959 som biografsalong och har under lång tid förgyllt många umebors filmupplevelser. Efter att lokalen under en kortare tid stod outnyttjad i början av 90-talet, byggdes den anrika salongen med försiktighet om till en ståtlig teaterscen. Efter ytterligare några år övertog Umeå Teaterförening Sagateatern efter Ögonblicksteatern och har sedan dess ansvarat för lokalen.

Sagabiografen

Sagabiografen invigdes den 1 oktober 1959, salongen hade 580 sittplatser och en 14 meter bred duk. Direktör Åke Rapp berättade vid invigningen, för VästerbottensKuriren att man även tänkt på att folk har rätt mycket kläder på sig under vintertid i Norrland. Därför byggdes Saga med ett större utrymme mellan stolsraderna än någon annan biograf i Sverige.

Huset som Saga är införlivat i byggdes 1953, själva biografen byggdes till 1958-59. Arkitekten som ritade både huset och biografen var Umeås f.d. stadsarkitekt Kjell Wretling, men det var Svenska Förenade Biograf AB, ett dotterbolag till Europa Film, som lät bygga och drev bioverksamheten på Saga från första början, 1984 köpte SF (Svensk Filmindustri) upp Europa Film, samt deras dotterbolag, och personalen på Sagabiografen fick i och med detta nya chefer. SF bedrev filmverksamheten på Saga fram till slutet, men även några lokala aktörer visade sina filmer här. Filmstudion i Umeå flyttade i mitten av 80-talet från Odéon till Saga och man visade sina filmer på lördagseftermiddagar. Även Filmstudion Röda Rummet visade film på Saga. Under åren 1984-89 visade man nattbio och ibland hade man även filmvisningar på söndagseftermiddagarna. Men sedan kom Filmstaden till Umeå. SF sade upp kontraktet till Sagalokalen i september 1993 och med den sista filmen, som visades i december 1993, gick en trettiofyraårig biograf till historien.

Sagateatern

I mars 1994 påbörjade NCC, med Gösta Hedmark som projektledare, att tillsammans med Boverket göra en omfattande ombyggnad av Saga från biograf till  teaterlokal. Ombyggnaden ritades av Olle Qvarnström på Arkinova Arkitekter i Umeå. Hyreskontraktet gick till Ögonblicksteatern som tillsammans med Revybolaget skulle bedriva verksamheten. Strax efter inflytten gick Revybolaget i konkurs så Ögonblicksteatern drev därefter Sagateatern själva. Salongen fick en 16 meter bred scen och 376 platser som sedan minskades till 370 till förmån för tillgänglighets- anpassningen. Salongen fick en ny brantare vinkel och ingången flyttades från bakre till främre delen av salongen. Råsystem byggdes över scenen och den gamla biljettkassan i foajén försvann.

Invigningen av Sagabiografen, 1 oktober 1959.
Fotograf okänd.

Den 28 september 1994, samma dag som Estonia förliste, var det invigning och premiär för Goda Grannar, Ögonblicksteaterns första egna pjäs på Sagateatern. Det första gästspelet på den nya scenen var Dramatens rosade föreställning Idlaflickorna av Kristina Lugn.

Efter tio år hade Ögonblicksteatern  inte längre resurser att fortsätta driva Sagateatern, så hyreskontraktet sades upp. Umeå Teaterförening, som ofta nyttjade teatern som gästspelsscen, insåg då att om man ville kunna fortsätta med mellanstora teaterföreställningar i Umeå var man själva tvungna att driva verksamheten. Sedan 2004 har Umeå Teaterförening drivit Sagateatern vid sidan om sin ordinarie verksamhet, som en renodlad gästspelsscen.

Sagas kulturhistoriska och byggnadshistoriska värde

Sagateatern är inte klassat som kulturminne men visar ändå en epok i historien, ett tidsdokument över industrisamhällets kultur och nöjen. Fastigheten som Sagateatern ingår i ger en tidstypisk stämpel från sent 50-tal och än idag fungerar detta multifunktionella hus som motvikt till gallerior och stormarknader. Om vi tittar närmare på själva Sagateatern så har den yttre fasaden, med sin särprägel som en typisk 50-talbyggnad, hållits intakt. Entréns gröna mosaikläggning är bevarad och den gamla Sagaskylten med sitt skärmtak, samt affischskåpen.

Saga har en tidstypisk karaktär kvar i salongen trots stora ombyggnationer och av interiören finns det fortfarande några detaljer bevarade. I foajén finns marmorgolvet och de inre entrédörrarna bevarade. I salongen är de gamla tapeterna bevarade samt vägglamporna med slipat glas.

Av maskinrummet finns endast en projektorlucka kvar som idag är överbyggd av ljuddämpningsplattor. Under teaterscenen finns även delar av biografens lilla scen bevarad, där kan man se den vackra parketten och fronten i valnötsfaner. Valnötsfaner var förövrigt något som gick igen i foajén där den var inpassad så att kärnan i panelen bildade en obruten linje från golv till tak.